Ny studie: Sverige sämst avseende ursprungsfolks inflytande i miljöbedömningar

I en jämförande studie där länder som Norge, Kanada, Australien och Nya Zeeland ingår, får Sverige sämst resultat: ofta saknas helt möjlighet för samiskt inflytande, och när samrådsmöten väl äger rum begränsas dessa ofta till informationsdelning utan reellt samiskt mandat att påverka beslutet.

Resultaten i studien lyfter även frågan om hur de befintliga rutinerna för samisk inflytande i miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) matchar internationella standarder. Svenska staten har internationella förpliktelser att skydda samiska rättigheter, och bolagen har ansvar att genom en så kallad ’due diligence-process’ undvika skada på ursprungsfolks rättigheter; exempelvis markrättigheter.

– I takt med det ökande internationella erkännandet av ursprungsfolks rättigheter, ändras också kraven på miljöbedömningar. God praxis inkluderar numera att myndigheter och ursprungsfolk tillsammans styr processen för miljöbedömningar, samt även att ursprungsbefolkningar som önskar det, får mandat och finansiering för att leda sina egna studier. Sverige ligger allmänt sett efter på detta område, säger Rasmus Kløcker Larsen som genomfört studien vid Stockholm Environment Institute.

Konfliktnivån i norra Sverige är ofta hög mellan bolag och samebyar och många nya gruv- och vindkraftsprojekt överklagas i dag till domstol och regering. I botten omfattar detta en politisk fråga om samiska markrättigheter. Brister avseende samiskt inflytande i miljöbedömningar är dock också en viktig orsak till dessa konflikter.

Enligt Miljöbalken ansvarar de tillståndssökande bolagen för sina miljöbedömningar, och bolagens studier saknar ofta samiskt perspektiv, kunskap och erfarenhet. Tillståndsmyndigheterna har därför i sin tur svårt att ha robusta underlag tillgängliga för sina beslut.

– Alla länder har olika förutsättningar, lagstiftningar och system för miljöbedömningar och det går aldrig att kopiera arbetssätt rakt av. Det finns också stor spridning avseende praxis i Sverige och mellan olika bolag. Men vi ser överlag att de flesta aktörer i Sverige skulle gynnas av mer transparenta miljöbedömningar där samebyarna får lika villkor för att redovisa konsekvenserna av nya exploateringar, säger Rasmus Kløcker Larsen, forskare vid SEI.

Studien framhåller flera konkreta möjligheter för att förbättra rutinerna för miljöbedömningar i Sverige, utifrån internationell, god praxis. Exempelvis kan samiskt inflytande ökas genom att tillståndsmyndigheter och samebyar tillsammans styr MKB: er på samebyarnas marker.

Bolagen kan också i högre grad lämna ifrån sig kontrollen och ge finansiering till samebyar att göra sina egna studier och förse tillståndsmyndigheterna med beslutsunderlag.

– Dessa förslag kan dock aldrig ersätta behovet för politiska lösningar mellan staten och samebyar i frågan om samiska markrättigheter och behovet av att öka samernas inflytande i beslutsprocesser i stort. Här motsvarar MKB-arbetet enbart en liten pusselbit av det totala, mycket omfattande arbete som behöver göras, avslutar Rasmus Kløcker Larsen.

Läs om resultaten från studien publicerade i ‘Impact Assessment and Project Appraisal’ »

Läs om forskningsprojektet bakom studien, finansierat av Naturvårdsverket »

Ladda ner pressmeddelandet »

För ytterligare information eller intervju, kontakta:

Rasmus Kløcker Larsen – Research Fellow, Stockholm Environment Institute
[email protected]
+46 73-707 8564

Ylva Rylander – Press Officer, Stockholm Environment Institute
[email protected]
+46 73-150 3384

Forskningsartikeln kan erhållas vid förfrågan.