I studien utforskas tre dimensioner av laddningsinfrastrukturens ur ett jämlikhetsperspektiv, med Sverige som exempel: data om privata laddare, tillgång till laddningsinfrastruktur och vilken roll privat laddning spelar när det kommer till efterfrågeflexibilitet. Laddningsstatistik rapporteras vanligtvis för kommuner där publik laddningsinfrastruktur redovisas, men SEI:s Somya Joshi och Maria Xylia har tittat bortom övergripande statistik för kommuner och publik laddning och uppskattat tillgången till privat (hemma)laddning på postkodsnivå, vilket är det huvudsakliga laddningsalternativ för personbilar.

Därigenom kunde man kartlägga tillgången på laddningsinfrastruktur för nio svenska städer; Kiruna, Umeå, Östersund, Stockholm, Karlstad, Jönköping, Gotland, Göteborg och Malmö. Man kartlade hur laddningstätheten per capita korrelerar med medelinkomsten samt bilinnehav i dessa städer och jämförde det därefter med det nationella genomsnittet. Studien visar bland annat att det i områden med högre inkomst än det nationella genomsnittet finns fler laddningsstolpar men färre bilar än det nationella genomsnittet.

“Hemmaladdning anses vara det huvudsakliga sättet att ladda elbilen på, men vi saknar tillförlitlig statistik om tillgången till den. Vår analys indikerar att det finns stora lokala skillnader i tillgång till laddning, som bör undersökas och åtgärdas med stöd av offentliga aktörer,” säger Maria Xylia.

Det är rimligt att anta att tillgången på laddningsinfrastruktur påverkar i vilken mån bilägare väljer elbilar framför vanliga bilar.

“Tillgång till hemmaladdning är starkt kopplat till rättvis tillgång till infrastruktur som skulle behövas för att elektrifiera transporter. Hemmaladdning möjliggör billigare och mer flexibel användning av elektricitet, vilket gynnar energisystemet och samhället i stort,” fortsätter Maria Xylia.

5 huvudslutsatser från studien är:

• Bildensitet har ett omvänt förhållande till laddningstäthet: ju högre antal bilar per capita i ett givet område, desto lägre är antalet laddare.
• Ju högre den disponibla inkomsten är, desto fler laddare per capita i ett givet område.
• Städer där den totala genomsnittliga privata laddningstätheten ligger över det nationella medelvärdet har fortfarande en betydande andel områden med laddningstäthet under det nationella medelvärdet.
• Privat laddning, t.ex. hemma eller på jobbet, bör vara den huvudsakliga laddningsstrategin eftersom den ger tidsflexibel laddning till lägre kostnader.
• Publika laddningsmöjligheter bör inte vara huvudmåttet för infrastrukturens rättvisa

Läs studien i sin helhet här (på engelska)