I en pilotstudie baserad på femton olika avtal mellan samebyar och verksamhetsutövare i Sápmi, har forskarna upptäckt brister i avtalen som riskerar att missgynna samebyarna och påverka renens välmående negativt. Avtalen innehåller bland annat sekretessklausuler, som förhindrar samebyarna från att berätta om eventuella problem som uppstår som en konsekvens av avtalen, samt så kallade munkavelklausuler – som hindrar överklaganden till myndigheter och domstolar.

Avtalen kan, enligt forskarna, betraktas som ett symptom på bristande lagstiftning. Enligt Rasmus Kløcker Larsen är ett av problemen att det råder ett ojämlikt förhållande mellan avtalsparterna, främst vad gäller ekonomiska resurser och tillgång till juridisk expertis. Han noterar också att avtalen är gynnsammare för samebyarna när de ingås med små företag, medan större företag såsom vindkraftbolag ofta innehåller en högre grad av sekretess- och munkavelklausuler.

“Internationellt finns exempel på mer jämlika avtal som bättre respekterar urfolks rättigheter, bland annat genom vinstdelning, stort inflytande och möjlighet att helt stänga ner projekt om inte företagen efterlever sina åtaganden. Det finns egentligen ingen övre gräns för vad företagen skulle kunna åta sig för att undvika eller begränsa skadan på renskötseln,” säger Rasmus Kløcker Larsen.

Studien avslöjar inte vilka bolagen vars avtal man studerat är, på grund av sekretess, men vindkraftbolaget Statkraft, som äger vindkraftparker i norra Sverige, säger att de inte känner igen sig i det som framkommer i studien och menar att när det gäller de avtal företaget skrivit under med samebyar så har parterna varit överens.

Här kan du läsa artikeln i sin helhet.