“Det som överraskade mig mest var hur vinklade många av avtalen är i företagens favör. Särskild tydligt blev det för ett flertal vindkraftsprojekt, där bolagen fått tillgång till marken i gengäld för en begränsad årlig ersättning till samebyn, som inte fått något inflytande över projektets utformning eller genomförande relaterat till konsekvenser för samebyarna,” säger Rasmus Kløcker Larsen.

Studien har gjorts av SEI i samarbete med Svenska Samernas Riksförbund och ett flertal samebyar. Avtalen som utvärderats gäller vindkraft, turistanläggning, biltestverksamhet, vattenkraft, bergtäkt och idrottsverksamhet.

“Vi har inte fått tillgång till något avtal som gäller gruvnäring. Vi vet dock att de finns och det finns inget skäl att tro att de skulle avvika väsentligt i innehåll från de som vi har granskat i denna studie,” säger Rasmus Kløcker Larsen.

Utvärderingen har gjorts från samebyarnas perspektiv med en femgradig skala utifrån kriterier för hur avtalen bidrar till att renens välmående säkerställs.

Endast ett fåtal avtal innehöll klausuler på de nivåer som är mest fördelaktiga för renens välmående. Inget avtal hade någon klausul på den högsta nivån som skulle innebära bättre förutsättningar för renarna, som exempelvis återställande av betesmark.

Den övervägande delen av avtalens klausuler låg på de två nivåer som är sämst för renens välmående.

Läs artikeln i Dagens Nyheter eller ta del av pressmeddelandet här.