Editor’s choice
Editor’s choice
Sveriges hamnar behöver hantera allt fler klimatrelaterade risker. En ny rapport från projektet Ökad beredskap för svenska hamnregioner lyfter fram åtgärder som varit framgångsrika i andra länder och som skulle kunna stärka Sveriges hamnars försörjningsberedskap.
Rapporten Klimatanpassningsåtgärder för hamnregioner – omvärldsanalys är skriven av forskningsinstitutet RISE inom ramen för projektet Ökad beredskap för svenska hamnregioner som leds av SEI och finansieras av Trafikverket. I myndighetens förslag till nationell plan för transportinfrastrukturen betonas både de växande klimatriskerna och vikten av stärkt försörjningsberedskap i en osäker tid.
Här spelar hamnarna en avgörande roll. Den svenska ekonomin är extremt exportorienterad och nio av tio varor passerar en hamn. Samtidigt kommer sjöfarten och hamnarna att utsättas för allt svårare prövningar när klimatförändringarna leder till mer extremväder, stigande havs- och vattennivåer och erosion.
Så hur kan Sverige klimatsäkra sina hamnar och vilka olika typer av klimatanpassningsåtgärder finns det att tillgå? Vi frågade Beatrice Nordlöf på RISE, en av författarna till rapporten, och Frans Sjölander på SEI som medverkar i projektet.
Vilka är de största klimatrelaterade hoten mot svenska hamnar?
Beatrice: Förutsättningarna skiljer sig åt mellan olika delar av landet. I de norra delarna kan den pågående landhöjningen efter inlandsisen delvis motverka havsnivåhöjningen. En fråga av betydelse för hamnar i de norra delarna är till exempel hur klimatförändringarna påverkar isens egenskaper. Svagare isar kan orsaka ökade isrörelser, vilket i sin tur ökar riskerna för skador på hamnarnas infrastruktur.
Längs de södra och västra kusterna medför däremot stigande havsnivåer, ökad erosion och kraftigare stormar en större risk för översvämningar och skador på hamninfrastruktur. Särskilt kustavsnitt med lösa sediment, som i Skåne, Halland och delar av Bohuslän, är utsatta för både våg- och vindpåverkan.
Vilka åtgärder kommer att behövas?
Beatrice: När vattenståndet varierar alltmer och extremt väder blir vanligare ökar behovet av klimatanpassning. Vår rapport beskriver hur klimatanpassning kan handla om många olika saker: både fysiska åtgärder (som höjda kajer eller flytande pirar) och naturbaserade åtgärder (till exempel plantering av undervattensvegetation för att minska risk för överspolning). Det kan också vara en blandning av båda. Dessutom beskriver rapporten olika beteendemässiga åtgärder, för att öka medvetenhet och kunskaper, och institutionella åtgärder som att stärka regional samordning. Vi har gått igenom vad litteraturen säger och också studerat några exempel mer ingående.
Trelleborgs kommun planerar exempelvis att använda muddermassor från småbåtshamnen i Gislöv till en småskalig strandfodring öster om Smygehamn för att minska erosionen. Ett annat exempel är anpassningen för att skydda Halmstads hamn när havsnivåerna stiger. Men än så länge genomförs inte så många projekt i Sverige, även om många börjat utreda frågan.
Vad kan vi lära av andra länder?
Beatrice: Vår rapport visar att det finns en rad viktiga erfarenheter från andra länder. Ett intressant exempel är tyska Hamburg där stadsdelen Hafen City är anpassad efter flodens Elbes fluktuerande vattennivåer. Många byggnader är anpassade för att tåla temporära översvämningar och vägnätet är utbyggt i flera höjdnivåer för att möjliggöra översvämning av låglänta områden.
När det gäller hamnar har nederländska Rotterdam kommit långt i att säkra kritisk infrastruktur mot konsekvenserna av översvämningar. På flera platser i Japan har man höjt kajerna för att klara högre havsnivåer medan man i Indonesien och Spanien prövat flytande pirer.
Vilka möjligheter finns det att genomföra den typen av åtgärder som beskrivs i rapporten?
Frans: Som omvärldsanalysen Klimatanpassningsåtgärder för hamnregioner påpekar är anpassningsarbetet uppdelat mellan flera olika aktörer, vilket bland annat kan göra det svårare att fatta beslut och skapa osäkerhet kring finansiering. Den typen av problem gäller dock inte endast klimatanpassningsåtgärder utan återkommer även inom andra verksamhetsområden. Ett aktuellt exempel är den senaste tidens medierapportering om Halmstads kommun som har pausat totalförsvarsrelaterade investeringar i hamnområdet på grund av oenigheter kring vem som ska stå för finansieringen. Det visar på svårigheterna att genomföra och prioritera olika typer av åtgärder och infrastrukturarbete i svenska hamnregioner, oavsett om det handlar om klimatanpassning eller andra frågor.
Vad kan projektet Ökad beredskap för svenska hamnregioner bidra med?
Frans: Till att börja med är det viktigt att sprida kunskap om metoder som redan testats på andra håll och där fyller rapporten en viktig funktion. Den kommer också ligga till grund för kommande arbete i projektet under 2026 som handlar om att undersöka möjliga handlingsvägar för hamnregioner. Vi använder konceptet Dynamic Adaptive Policy Pathways för att se hur hamnregioner kan styra mot flera mål samtidigt. Tanken är att det ska kunna vara till hjälp exempelvis vid intressekonflikter i anpassningsarbetet. Förhoppningsvis kan projektet också öka förståelsen för de krav som ställs på hamnarna, till exempelvis på grund av klimatförändringarna eller säkerhetsläget, och hur de kan hanteras.
Feature / SEI leder projektet Ökad beredskap för svenska hamnregioner som hjälper hamnar att möta både klimathot och geopolitiska risker.
Feature / Forskningsmiljön KRAFT ska öka Sveriges förmåga att hantera olika former av säkerhetshot och klimatrelaterade störningar.
Project / KRAFT är en forskningsmiljö för att stärka Sveriges försörjningsberedskap och förmåga att möta klimatrelaterade störningar.
