I många sammanhang märker vi att Agenda 2030 har blivit en gemensam nämnare som sammanför samhällsaktörer och styr dem i en gemensam riktning och hjälper dem att samtala, reflektera och agera. Forskningen och forskarsamhället anses också spela en viktig roll för att uppnå Agenda 2030, men det råder oklarhet exakt hur. Vilka är de viktiga kunskapsgapen och forskningsbehoven? Och vilka förändringar krävs inom forskning för att fylla dem?

Forskningsbehoven för Agenda 2030 

Ingrid Petersson, generaldirektör för Formas, forskningsrådet för hållbar utveckling, inledningstalade på ett seminarium arrangerat av SEI och Formas: 

− Den här agendan kommer att kräva mycket, den kommer att kräva en politisk vilja, den kommer kräva partnerskap mellan olika delar i samhället, robusta institutioner och kunskap.

Under seminariet, presenterade SEI:s forskningschef Åsa Persson rapporten Forskning för Agenda 2030 – Översikt av forskningsbehov och vägar framåt:

− Vi måste nyansera den här bilden av att forskningen endast kan vara ett instrument för att på ett linjärt och enkelt sätt uppnå de globala målen. Vi anser att istället för att ha en målstyrd forskning enligt givna modeller måste man snarare ha en mer pluralistisk ansats, där man satsar på samordning mellan olika aktörer, förklarade Åsa Persson på seminariet.

Det innebär, till exempel, forskning som kritiskt analyserar agendan och dess antaganden gällande samhällsförändring; belyser positiva och negativa kopplingar mellan målen; identifierar nya hållbarhetsfrågor samt erbjuder samhällsaktörer forum för ärliga och tidvis svåra diskussioner om framtidsscenarier.

SEI:s forskningschef Åsa Persson presenterar rapporten Forskning för Agenda 2030 – Översikt av forskningsbehov och vägar framåt. Foto: Anneli Sundin / SEI.

Rapporten beskriver forskningsbehoven i förhållande till tre utvalda mål (12, 14 och 17) och identifierade dem genom expertworkshops och litteraturöversikter. De huvudsakliga slutsatserna rörde sig bland annat om att Agenda 2030 egentligen inte leder till många nya forskningsfrågor. Istället är flertalet redan kända, och forskningsbehoven handlar istället om hur förändringsarbete kan se ut och kan accelereras ytterligare.

Slutsatserna handlade också om behovet av åtgärdsforskning och tillämpad forskning. Vi ser ofta att föreslagna politiska åtgärder inte alltid fungerar i givna sammanhang. Vilka åtgärder av vilka aktörer fungerar under olika förhållanden? Hur kan vi få snabbare återkoppling på detta till beslutsfattare genom forskning?

En viktig slutsats var att hur målen påverkar varandra bör vara en utgångspunkt för partnerskap och prioritering av insatser. Rapporten rekommenderar att forskningsrådens utlysningar bör främja denna utveckling att bättre ta hänsyn till kopplingarna mellan målen och dess påverkan på varandra. Vi får heller inte glömma att agendan har en global karaktär och därmed behöver vi också förstå indirekta effekter bättre, t.ex. vilka konsekvenser svensk konsumtion ger på ekosystem i andra länder. Detta motiverar också en ökning av internationella samarbeten inom forskning.

Containers being offloaded from ship in a port.

Containrar lossas från fartyg i hamn. Photo:AvigatorPhotographer / Getty

Rapporten tar också upp möjliga strukturella förändringar inom svensk forskningspolitik, finansiering och kommunikation.

Små förändringar inom nuvarande system 

Vi kan vidta en mängd åtgärder som skulle kunna hjälpa till att nå målen i Agenda 2030. Det handlar bland annat om att stärka forskningskommunikationen och öka mängden tillgänglig data. Ett konkret förslag som rapportförfattarna ger är att genomföra en årlig forskningskonferens om Agenda 2030, där innovativ kommunikation, storytelling och sociala medier används aktivt för att inkludera fler viktiga samhällsaktörer.

Det handlar också om hur vi bättre följer upp och analyserar effekten av åtgärder som vidtas för att nå målen. Det vore t.ex. värdefullt att underlätta för forskare att på nära håll studera hur en åtgärd introduceras, implementeras och åstadkommer för resultat, både ur ett tekniskt, socialt och ekonomiskt perspektiv.

Navigering utanför business as usual 

Ett ord som genomsyrar flera av förslagen i rapporten är samordning. Samordning behövs för att:

  • Förbättra strukturer för samarbeten mellan näringsliv, myndigheter, stiftelser, universitet och högskolor.
  • Olika myndigheter ska kunna ha en gemensam överblick över forskningsfrågor som rör Agenda 2030 och de kunskapsluckor som finns.
  • Stärka svensk forsknings inflytande internationellt. Att skapa en starkare samordning mellan processerna kring att ta fram de svenska forsknings- och innovationspolitiska propositionerna och Sveriges bidrag till EU:s ramprogram vore ett steg i rätt riktning.

Svenska forskningsfinansiärer skulle dessutom kunna ställa krav på att sökande forskare inkluderar perspektiv och kompetens från andra länder, speciellt från låginkomstländer.

Omvandling av nuvarande system 

Är det dags att se med helt nya ögon på innovationssystemet och innovationspolitiken? Vad betyder egentligen ”hållbar tillväxt” och vilken roll har innovation i dagens och framtidens system? Forskning pekar på att de effektiviseringar som görs och tekniska lösningar som vi skapar idag, endast gynnar fortsatt ekonomisk tillväxt och därmed fortsatt negativ exploatering. I rapporten framgår att nu finns en chans att låta innovationer i södra delar av världen se bortom västvärldens invanda tankesätt kring t.ex. energi, konsumtion och avfall. Sådana originella innovationsprojekt fångas inte upp särskilt mycket av våra svenska system idag. En mer radikal nyorientering kan fokusera på alternativa områden som sociala orättvisor, arbetslöshet och klimatförändringar. Forskarna föreslår i rapporten att vi skulle behöva förstärka insatser gällande forsknings- och innovation till projekt som till störst del utförs i dessa delar av världen.

Paneldiskussion under seminariet Agenda 2030 – Forskningsbehov och vägar framåt, som arrangerades av Formas och SEI i augusti 2018. Foto: Anneli Sundin / SEI.

Bortom 2030 

Kanske är det ändå så att forskningens allra viktigaste roll är att se bortom 2030. Vilka utmaningar står vi inför då? Vilka mål har vi inte uppnått år 2030 som vi verkligen måste satsa på i årtiondet efter? Här kan forskning stödjas så att den kan börja formulera idéer kring nästa ramverk för en hållbar framtid.

−Vi ser detta som en central uppgift hos forskare att inta en framåtblickande roll, sa Åsa Persson under seminariet i augusti.

Men till dess bör forskningen nyttja agendan på bästa möjliga sätt. I rapporten kan vi läsa att ”Sannolikt kommer agendan i sig inte leda till en enhetlig eller definitiv modell för hur forskning ska bedrivas för att vara så nyttig, effektiv, innovativ, banbrytande eller legitim som möjligt. Men vi ser att intresset är stort för att accelerera lösningsorienterad, tvärvetenskaplig och tillämpad forskning och för att använda agendan som en kraft för mer kunskapsbaserade beslut”.

 

Denna rapport möjliggjordes genom projektbidrag från Formas, och målet var att ta fram en vetenskaplig och systematisk kartläggning av forskningsbehoven för Agenda 2030 i en svensk kontext, samt ge förslag på vilka åtgärder vi behöver för att forskningen bättre ska kunna bidra till att vi uppnår agendan. Nedan kan du läsa rapporten och se webbsändningen från seminariet den 31 augusti i år.

Seminariet modererades av Ingrid Petersson. Medverkande var: Åsa Persson, forskningschef och vice vd SEI, Mats Benner, professor, Lunds universitet, Karin Bradley, docent, KTH, Åsa Romson, tidigare miljöminister, forskare IVL, Karl-Henrik Sundström, vd Stora Enso, ledamot i regeringens Innovationsråd, Victor Åström, ledningsstrateg Agenda 2030, Naturskyddsföreningen och Måns Nilsson, vd SEI.

Se video från seminariet