SEI leder projekt för att stärka svenska hamnars klimat- och krisberedskap

Med sin långa kust är Sverige ovanligt hamnberoende jämfört med många andra länder – cirka 90 procent av landets import och export passerar en hamn. Export är också ryggraden i den svenska ekonomin samtidigt som landet har en förhållandevis låg grad av självförsörjning vad gäller exempelvis livsmedel.

Om en hamn slås ut kan det därför snabbt få stora konsekvenser, inte bara för Sverige utan även för grannländerna. Både EU och Nato ställer också krav på att medlemsländer ska stärka säkerheten kring hamnarna. Just nu pågår arbete med att förstå vilka risker som finns och vad som redan görs för att hantera dem, men även insatser för att utveckla kompetens och nya metoder.

Nytt projekt stärker hamnar

En viktig roll spelas av Ökad beredskap för svenska hamnregioner – Framtida klimatutmaningar och ändrade verksamhetskrav, ett samverkansprojekt lett av SEI med experter från Marint Kunskapscenter i Malmö (MKC), Research Institutes of Sweden (RISE), Sjöfartsverket (SjöV)och Stockholm International Water Institute (SIWI). Dessutom ingår flera viktiga aktörer med koppling till hamnverksamhet: Copenhagen Malmö Port (CMP), Kustbevakningen, Malmö stad, Region Gotland, Sjöräddningssällskapet (SSRS) och Trelleborgs hamn.

Bland annat kommer projektet att utveckla en klimattjänst som hjälper hamnregioner att ta fram såväl klimatanpassningsplaner som underlag för beslutsfattande och investeringar. Dessutom görs en kartläggning av vilka dominoeffekter som kan uppstå för kritisk infrastruktur och samhällsviktig verksamhet till följd av klimatförändringarna. Med den här kunskapen blir det lättare för hamnregionerna att fatta beslut utifrån flera olika mål, inklusive säkerhet, socioekonomiska förhållanden och klimatanpassning. 

Komplexa risker

Karina Barquet, seniorforskare och ledare för projektet vid SEI, framhåller att klimatanpassning kräver ett bredare perspektiv än vad som hittills varit vanligt. Det räcker inte att enskilda sektorer, som livsmedelsbranschen eller transportnäringen, analyserar sina egna risker:

– Det är inte alltid mest relevant att bara beakta den primära påverkan av ett hot.  Vi måste förstå de dominoeffekter som kan spridas mellanolika samhällsviktiga funktioner för att kunna prioritera platser och infrastruktur där störningar kan orsaka mest skada.  

Med det synsättet blir det lättare att prioritera rätt insatser, påpekar Karina Barquet:

– Vi kommer inte kunna klimatanpassa överallt och i vissa fall är det inte anpassning som är lösningen, utan vi behöver verktyg som hjälper oss att rikta insatser till de områden där de gör störst nytta. De metoder vi utvecklar – med basen i klimat- och riskforskning – kan också vara värdefulla för ett bredare säkerhets- och beredskapsarbete, säger hon.

Barquets resonemang ligger nära slutsatserna i den nyligen presenterade statliga utredningen Bättre förutsättningar för klimatanpassning (SOU 2025:51), där regeringen pekade på behovet av tydligare ansvarsfördelning, nya incitament och mer robusta institutionella verktyg för att samhället ska kunna möta framtidens klimat- och säkerhetsutmaningar. Liknande prioriteringar lyfts även internationellt, bland annat i TT Club/ICHCA-rapporten Climate-Ready Supply Chain, som betonar att ansvariga för hamnar, vattenvägar och logistik måste agera snabbt för att klimatsäkra försörjningskedjorna och därmed hela samhällens motståndskraft.

Analys av dagens klimatarbete i hamnar

I ett första skede analyserar forskarna i projektet vad som redan görs, både i Sverige och i omvärlden. Malin Lundberg Ingemarsson från Stockholm International Water Institute (SIWI) har just avslutat en nulägesanalys med en systematisk genomgång av klimatanpassningsarbetet i hamnregionerna Köpenhamn-Malmö, Trelleborg och Visby.

Malin Lundberg Ingemarsson påpekar att klimatanpassning både handlar om att möta effekter av klimatförändringar och variationer i den hydrologiska cykeln. Detta kräver integrerade metoder för att stärka hamnregioners motståndskraft.

– Det är tydligt att det redan görs mycket arbete, men för att kunna höja tempot i klimatanpassningen efterfrågar hamnregionernas aktörer ökad finansiering och ekonomiska incitament, förbättrad lagstiftning samt bättre tillgång till data och prognoser. Studien visar att aktörer efterfrågar samverkan och kunskapsdelning för att bygga kapacitet för att möta dessa utmaningar, säger Malin Lundberg Ingemarsson.

Ny syn på hamnarnas roll

Den nyss avslutade hamnkonferensen “Future-proofing our port cities” i Malmö är ett exempel på hur olika hamnar nu försöker samarbeta mer och lära av varandra. SEI medverkade, tillsammans med andra forskare och många representanter från hamnar, myndigheter och näringsliv. Framför allt kretsade diskussionerna kring klimatanpassning och det förändrade säkerhetsläget.

– Det är tydligt att hamnarnas roll håller på att förändras, från att främst ses som transportnav till att också bli energihubbar och centrala noder i totalförsvaret. De nya säkerhetspolitiska kraven understryker hamnarnas betydelse för militära operationer, kommunikation och lägesbild, civilförsvar och försörjning, samt för att stärka resiliens och säkerhet. Vårt projekt kan hjälpa hamnarna att klara de nya krav som ställs, säger Karina Barquet.