Vad finns det för kunskap och erfarenheter i Sverige kring återvinning och återanvändning av resurser från avlopp?
I samarbete med olika intressenter från kommuner till universitet, har forskare och experter vid SEI, IVL Svenska Miljöinstitutet och RISE sammanställt rapporten “Återvinning och återanvändning av resurser från avlopp: Vägen framåt för Sverige baserat på kunskap och erfarenheter från praktiken”.
Syftet med rapporten och insamlingen av kunskap, är att stödja en omställningsprocess till en mer cirkulär hantering av resurser från avlopp i Sverige. Det långsiktiga målet är ett hållbart och mer motståndskraftigt samhälle där resurser ur avlopp kan utgöra en viktig del.
Avloppsvatten innehåller inte bara näringsämnen, utan också betydande mängder energi, som idag bara tas tillvara i begränsad omfattning – men som i framtiden har potential att bli en viktig del i Sveriges energiförsörjning. Förutom resurserna så innehåller avlopp även föroreningar eftersom avlopp är en naturlig samlingspunkt för många utsläpp i samhället. Hit räknas exempelvis läkemedelsrester och andra organiska och oorganiska mikroföroreningar, som är problematiska för både miljön och människors hälsa.
Ingen specifik lösning eller teknik bedöms passa överallt och därför behöver regelverk och policys vara stödjande och möjliggöra flera olika typer av lösningar, enligt författarna.
Forskarna föreslår en samhällsanpassad kombination av lösningar, från källsortering till vassare regelverk, vägledning och ökat kunskapsutbyte. Att se avlopp som en resurs och inte som avfall. Genom att ta vara på resurser från avlopp möter man också utmaningar som krävs för att klara vattenförsörjning i ett förändrat klimat och vid annan negativ miljöpåverkan.
En samverkan mellan olika nationella myndigheter och andra aktörer är avgörande för att lyckas öka återanvändning av vatten och andra resurser.
Rapporten har publicerats av Naturvårdsverket. Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov.

