Markerna utgör grunden i den samiska kulturen, språken, näringarna och sättet att organisera samhällen. De utgör också kärnan i de rättigheter som samerna som urfolk har enligt folkrätten och den svenska regeringsformen. I och med att norra Sverige sträcker sig över traditionella samiska territorier är det relevant att inom sanningsarbetet undersöka hur statens sätt att styra och förvalta markanvändningen förhåller sig till, och påverkar, samiska sätt att använda och förvalta markerna. I detta kapitel belyser författarna statens markförvaltningssystem i Sápmi ur ett helhetsperspektiv där de analyserar förvaltningens mål, organisering och praktik som ett sammanflätat system. De frågar sig: Hur påverkar förvaltningssystemets konstruktion samernas förutsättningar att nyttja, skydda och förvalta markerna på sina traditionella områden samt rätten att utöva självbestämmande och inflytande i markfrågor? I analysen utgår de från renskötseln som huvudsakligt exempel. Kapitlet är en syntes av befintlig forskningslitteratur, inklusive forskning de själva bedrivit i ett flertal projekt under de senaste tio åren i samarbete med såväl samiska organisationer som statliga myndigheter.