“Klimatrapporten kan bli en spark i rumpan för beslutsfattare som måste anpassa samhället för de klimatförändringar som redan påverkar oss,” säger Måns Nilsson, och framhåller att det inte finns någon “säker zon.”

“Det kommer att bli besvärligt och innebära mycket lidande för människor,” säger han till TT, och menar att det som är nytt i rapporten är att den tydligt visar hur saker samspelar och att detta inte är ett lokalt utan ett globalt problem.

Som exempel nämner Nilsson att klimatförändringar i andra delar av världen påverkar produktion och leverantörskedjor även i Sverige. Och trots att det till en början kan bli mer gynnsamma växtförhållanden här uppe i norr, till följd av varmare och blötare klimat, så kommer vår tillgång till livsmedel att påverkas negativt när det blir torka och översvämning i länder som vi importerar från.

I rapporten lyfts också vikten av att samhällen och människor med all kraft anpassar sig till klimatförändringar. Enligt Nilsson är det två parallella spår som måste hanteras samtidigt – minska utsläppen och ställa om samhället.

“Det kräver att vi tar in hållbarhet och anpassning i allt vi gör, i infrastruktur, i stadsplanering och i jordbruk. Hittills har fokus legat på att minska utsläppen, säger han och påpekar att rapporten kan bli en väckarklocka. Jag tror att vi börjar vakna upp till verkligheten att allvarliga klimateffekter sker i dag och de kommer att bli allvarligare i framtiden,” säger han, och framhåller att Sverige har varit pådrivande i frågan om hur mycket av klimatpengarna globalt som ska går till anpassning respektive minskade utsläpp, bland annat på klimatmötet i Glasgow i höstas.

“Överlag är det mer populärt att prata utsläppsminskning, mycket för att det handlar om teknikutveckling. Att hantera risker och göra anpassning är mer av ett samhällsproblem och det är inte lika attraktivt för den privata sektorn att gå in i. Då behöver samhället gå in.”