Studien har som utgångspunkt haft urfolkens etablerade rättigheter, samt att den svenska lagen ska tolkas utifrån hur rätten till inflytande ska förstås i ett urfolksrättsligt sammanhang. Denna utgångspunkt tillsammans med en analys av ett omfattande empiriskt material från konsultationsärenden har gjort det möjligt att analysera både genomförandet av konsultationslagen hittills och med kritisk blick studera hur lagens utformning påverkar en ändamålsenlig tillämpning.

Rapporten konstaterar att många myndigheter inte genomför konsultationerna som det är tänkt enligt urfolksrätten. Alltför ofta involveras de samiska grupperna för sent, när det inte längre finns någon större möjlighet att påverka centrala delar av beslutet. Myndigheterna blandar ihop samråd och konsultationer, trots att konsultationer innebär fördjupade skyldigheter jämfört med samråd. I många ärenden är dokumentationen bristfällig eller saknas helt. Samiska grupper konsulteras ibland inte alls i för dem helt centrala frågor, vilket tyder på en bristande förståelse för vad som är av vikt för det samiska folket. Inte sällan behöver samiska företrädare utbilda myndigheterna i vad lagen innebär. Konsultationerna upplevs av samiska företrädare skapa en större arbetsbelastning, utan att ge ökat inflytande enligt lagens intentioner. Konsultationerna kan leda till visst inflytande över beslutsprocessernas utfall, men sällan i ärendenas huvudfrågor. Sammanfattningsvis behöver såväl lagens utformning som dess tillämpning förbättras avsevärt för att konsultationerna ska anses överensstämma med Sveriges urfolkrättsliga förpliktelser.