Brist på transparens hinder för banksektorns klimatomställning

Studien har kartlagt kombinerade nationella och internationella kapitalflöden hos de fem största bankerna i syfte att synliggöra kapitalflödenas klimatpåverkan. Sammantaget har Svenska Handelsbanken, Skandinaviska Enskilda Banken, Swedbank, Danske Bank och Nordea arrangerat lån och obligationer för cirka 150 miljarder USD till sektorer med höga utsläpp sedan Parisavtalet trädde i kraft i slutet av 2016. Banksektorn spelar en viktig roll när det kommer till att spåra finansiella flöden för att säkerställa efterlevnad med artikel 2.1c i Parisavtalet, som kräver att finansflöden ska vara förenliga med en väg mot låga CO2-utsläpp och en klimattålig utveckling.

”Finansmarknaderna ska bidra till omställningen till ett hållbart samhälle och det är viktigt att förstå hur de finansiella flödena är kopplade till investeringar i den reala ekonomin. För att Sverige ska nå sina klimat- och miljömål och kunna utveckla kostnadseffektiva styrmedel behöver vi metodik och användbara data för att mäta finansiella flöden och förstå hur och till vilka sektorer kapital allokeras,” säger Per Bengtsson, Senior Rådgivare inom Klimat och Finans hos Naturvårdsverket,

Forskarna bakom studien, Laszlo Sajtos från Misum, samt George Marbuah och Aaron Maltais från SEI, har kategoriserat investeringsmottagare i sektorer med höga utsläpp som ”bruna,” sektorer med låga utsläpp som ”gröna” och resterande som ”grå”. Den grå kategorin innehåller en blandning av sektorer med både låga och höga utsläpp från verksamheter och forskningen visar att den största ökningen av finansiella flöden från dessa banker gjordes i grå sektorer, däribland banker eller fastighets- och företagsfinansieringstjänster.

Trots att gröna investeringar i form av lån och obligationer har ökat så är gröna kapitalflöden lägre än både bruna och gråa sektorsflöden. Enligt den data som studien är baserad på uppgår bruna kapitalflöden till omkring 22%, medan bara 10% går till gröna sektorer. Resterande, drygt 67%, går till den grå kategorin och mindre än 1% till övergångsinvesteringar.

Enligt forskarna behöver dock studien beaktas i en större kontext av marknader och andra aktiviteter före och efter Parisavtalets antagande i december 2015. Ett uppsving av både emissionsgarantier och låneemissioner under 2014 gör att nya finansiella flöden som emitterats mellan 2015 och 2020 framstår som att de minskar, trots att de nya flödena 2020 var betydligt högre än 2010, exempelvis företagslån till bruna sektorer.

”En fullständig bild av “Paris-kompatibla” finansiella flöden kräver att tillgången på mer detaljerad data ökar. Omställningen av en sektor och hela ekonomin kan inte helt kartläggas utan transparens i finansieringen (d.v.s. hur medel betalas ut och används) samt hur investeringsbeslut fattas. Detta kan uppnås genom aktivt ägarskap och regulatoriska krav på offentliggörande,” säger Aaron Maltais, forskare vid SEI.

Brist på transparens och tillgängliga data är faktorer som gör det svårt att göra en fullständig bedömning. Exempelvis saknas data om kapitalflödenas slutdestination, särskilt för banker och andra finansiella tjänster, dvs. information om hur investeringsmottagarna allokerar kapitalet. Avsaknad av tydliga kategorier för vad som klassificeras som gröna eller bruna sektorer är också problematiskt.

Enligt rapporten skulle svenska banker dra nytta av de globalt verkställbara och accepterade redovisnings- och hållbarhetsstandarderna för offentliggörande under utveckling av International Sustainability Standards Board (ISSB) under IFRS Foundation.

”De flesta banker deltar i olika branschinitiativ kring klimat och miljö och har egna ambitiösa klimatmål i linje med Sveriges mål att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2045. Det pågår också mycket arbete inom området vad gäller redovisningsstandarder, tillsyn av finansmarknaderna och olika regulatoriska åtgärder och studien indikerar att det är viktigt att det arbetet fortsätter,” säger Per Bengtsson.